Håll avstånd! Var rädda om varandra! Ta hand om varandra!
Uppmaningarna är många och i det nya normala håller vi avstånd och ser till att vi skapar förutsättningar för att minska smittspridningen. Vi tar ansvar och håller ut. Vi ställer om och under vårens digitala kraschkurs skapades helt nya förutsättningar för mötet mellan människor.
Från en dag till en annan kastades vi in i den digitaliserade världen med fler olika plattformar. Det fanns inget annat än att hänga med och hoppa på tåget.
Att göra det i en verksamhet som grundar sig på att stärka och utveckla demokratin genom att fysiskt träffas, där vi lär av varandra och med varandra, fick folkbildningen helt plötsligt hitta nya metoder. Att vara snabba i omställningar har varit folkhögskolans signum och flexibilitet har kännetecknat vårt sätt att arbeta.
Vi skapar förutsättningar där andra instanser och myndigheter misslyckas, vi fångar upp dom som står längst ifrån arbetsmarknad och utbildning. Vi löser problemen som samhället inte mäktar med. Och vi är en plats för kreativt och kulturellt skapande där vi har en blandad målgrupp – allt ifrån de som saknar grundskoleutbildningen till personer med fleråriga universitetsutbildning, lite livserfarenhet till en gedigen sådan.
I korridorerna träffas människor med olika bakgrund som har ett utbyte av varandra och där lärprocesser uppstår.
Och helt plötsligt blev världskartan omritad. Handslaget blev en fot- eller armbågshälsning i första hand och sedan en vinkning via datorskärmen. Kaffestunden blev digital och korridorerna blev tomma.
Även om det inte helt går att ersätta det fysiska mötet i verkliga livet har den digitala omställningen skapat förutsättningar för folkbildningen och dess väg framåt.
Med vår kreativitet och anpassning skapar vi, oavsett om det är nya utbildningsplatser eller nya metoder där vi provocerar och diskuterar, förutsättningar för medborgarna att vara kritiskt tänkande och våga gå sin egen väg.
Folkhögskolan är så mycket mer än de fördomar som finns om den, för visst har jag och många med mig ett par Birkenstock i skohyllan och en Palestinasjal någonstans i garderoben. Men om det är det enda du tänker på, när du tänker folkhögskola så skäms för då behöver du bli medveten om dina fördomar.
Vi är så mycket mer och vi är en kraft att räkna med i framtiden!