Sunderby folkhögskola logotyp
Öppna meny

Hej grubblare

Det här är till dig som precis som jag grubblar. En inblick i mina tankar och den resa jag har gjort i grubblandets värld, kanske hjälper den dig på något vis?

Under mina år på Region Norrbotten (min tidigare arbetsplats) fick jag förmånen att lära känna många kompetenta vårdanställda. Några av oss pratade mycket om den psykiska ohälsan, och en medicinskt ansvarig nämnde att under hans tid har besöken till primärvården gått från 80 % somatiker till 80% psykisk ohälsa. Detta har jag inte kunnat släppa.

Jag är en ofrivillig grubblare och går igenom det som många kvinnor, men också fler och fler män går igenom. Grubblerier, oro, sömnrubbningar etc. Vad kan vården göra och inte göra? Vad kan vi människor göra själva?

För några år sedan dog min pappa tillika min bästa vän och livskompass. Genast gick jag en sorgekurs och läste en bok av en präst som heter ”Livsstegen, 12 steg till inre hälsa”. Trots att jag inte är troende eller religiös så hjälpte boken mig att komma vidare i sorgen efter pappa. Sen hjälpte boken mig att förstå att ingen kan hjälpa mig med mina grubblerier, dom äger jag själv. Allt måste jag fixa själv.

Men hur gör man då? Jag kände att jag måste testa nått! Jag frågade en vän som är nykter narkoman sedan många decennier, får jag följa dig på ett möte? Det fick jag. På mötet blir jag uppfylld av den genuinitet och kvickhet som metoden, det är en metod, faktiskt resulterar i.
Mötet gav mersmak och de positiva grubblerierna på vad jag kan göra nu fortsatte.

Så kom det ett tillfälle då jag och min kollega Ingeborg fick gå en kurs hos en förening som har Livsstegen som sin hjälp till människor. Boken bygger på anonyma alkoholisters 12 steg, och dom jobbar ju i grupp. Tankarna började snurra… Kan man sätta ihop en grupp främlingar som delar tankar om livet? Vill man dela tankar om livet med andra för en själv okända människor? Kan den ligga gruppen ge en trygghet och mod att dela med sig? Det var för intressant för att låta bli.

Och nu är den här – vår första grupp av ”ofrivillige grubblare” och vi ser redan nu att ja, det går att dela tankar med personer man inte känner sen innan. Det är faktiskt en faktor till att det blir så bra.

Jag har personligen gått igenom de 12 stegen 4 gånger och detta är min motion. För varje gång blir jag övertygad om att jag kan hjälpa mig själv, jag måste hjälpa mig själv och gruppen stärker mig genom att dela sina tankar.

Vården är viktig för dig och oss som har medicinska problem. Men för dig och oss som grubblar kan denna metod hjälpa oss. Där kan denna metod hjälpa oss som både grubblar frivilligt och ofrivilligt. Vi tror vi har hittat en bra väg, och tiden får nog utvisa om så var fallet.

Vi har i alla fall bestämt oss för att köra en till grupp till våren för det vi ser nu hos våra gruppdeltagare vill vi att fler ska få uppleva – en möjlighet till mindre grubblerier och mer glädje.

Vidare läsning:

Kursen Den ofrivillige grubblaren